Information om frekvenser, tillstånd och liknande frågor.

Frekvensbanden för kommunikationsradio får i allmänhet användas endast med typgodkänd apparatur. För vissa frekvensband måste man ha tillstånd för sändarna och eventuellt också operatörslicens, såsom för marin VHF och för frekvenser för radioamatörer.
Vanligen är frekvenserna avsedda antingen för analogt tal, digitalt tal eller dataöverföring. Vissa kanaler kan användas på flera sätt, varvid annan än den egna ger sig till känna som störningar.

En del av kommunikationsradiofrekvenserna är internationella. Dessa radioapparater kan användas i stora delar av världen. Det finns dock nationella variationer också i dessa fall. Till exempel har marin VHF tilläggskanaler i vissa farvatten (i Norden för fiske- och fritidsfarkoster) och PMR 446 ett extra frekvensband i Sverige. Man bör se till att inte använda sådana tilläggskanaler då man är utomlands, om man inte kontrollerat bestämmelserna.
Det finns också frekvensband som tilldelas på nationell bas och får användas bara i enstaka länder. Detta gäller till exempel jaktradio-frekvenserna.

Då frekvenser används på olika sätt i olika länder kan det finnas begränsningar i hur kanalen får användas nära gränsen. Så får till exempel vissa kanaler i finsk jaktradio inte användas nära landets landgränser[2] och vissa kanaler i svensk jaktradio inte användas vid farvatten (då samma kanaler används för sjöfart enligt internationella bestämmelser).
De flesta frekvensbanden är förbehållna specifika användningsändamål. En del kanaler är för yrkes- eller fritidsbruk i allmänhet, en del för mer specifika ändamål, såsom kanal 1 i 68 MHz-bandet i Finland för ”radiotrafik i anslutning till vägservice” och kanal 3 för ”radiotrafik i anslutning till frivillig räddningstjänst” (medan de flesta kanalerna i bandet är för ”fritids- och arbetsförbindelser” utan närmare specifikation)